ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 66/09
2009-09-16 Mål nr B XXX/08
Stockholm

KLAGANDE OCH MOTPART
Gransjöverken Aktiebolag, 556489-3500, 361 94 Eriksmåla
Ombud: advokaten PS, Advokatfirman Glimstedt Kalmar HB, Larmtorget 4, 392 32 Kalmar

MOTPART OCH KLAGANDE
H K, Emmaboda
Ombud: advokaten P S, Skantzes Advokatbyrå, Box 2023,
550 02 Jönköping

SAKEN
skadestånd enligt aktiebolagslagen

ÖVERKLAGAD DOM
Kalmar tingsrätts dom den 8 februari 2008 i mål nr T 744-03
______________________

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.

Gransjöverken AB (bolaget) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska bifalla bolagets vid tingsrätten förda talan fullt ut samt förplikta H K att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten med där yrkat belopp.

H K har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska lämna bolagets talan utan bifall samt förplikta bolaget att ersätta H K för dennes rättegångskostnader vid tingsrätten.

Parterna har bestritt varandras ändringsyrkanden.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet är avgjort efter huvudförhandling. Vid denna har på bolagets begäran hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med bolagets verkställande direktör P S och förnyat vittnesförhör med revisorn J L samt har tingsrättens ljudupptagningar från förhör under sanningsförsäkran med L G och vittnesförhör med S M, A L, B S och L O spelats upp. På bolagets begäran har även referat av vittnesförhören med I L och S H lästs upp. På H Ks begäran har hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med honom själv och förnyade vittnesförhör med revisorn G R och T S samt har referat av vittnesförhören med J V, S B och M G lästs upp. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Parterna har åberopat samma grunder för sin talan som vid tingsrätten med den justeringen att H K i Arbetsdomstolen vitsordat att han i egenskap av verkställande direktör (VD) haft ansvar för att reglerna för märkningsrätten iakttogs och godtagit tingsrättens bedömning att han känt till och medverkat till att reglerna inte följdes, vilket ledde till att bolaget förlorade märkningsrätten i september 2001. Parterna har därutöver till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom med de förtydliganden som framgår av domskälen.

Domskäl

Tillämpliga regler

En ny aktiebolagslag trädde i kraft den 1 januari 2006 varvid 1975 års aktiebolagslag upphävdes. Domstolen har att i målet tillämpa 1975 års aktiebolagslag och paragrafhänvisningarna nedan avser den lagen.

Kort om händelseförloppet

Bolaget bedriver sågverks- och hyvleriverksamhet i Gransjö, Emmaboda kommun. H K anställdes i bolaget år 1970. År 1994 blev han anställd som VD i bolaget.

Bolagets produktion går huvudsakligen på export. England är bolagets viktigaste exportmarknad och Crown Timber var och är bolagets största kund. Crown Timber var under i målet aktuell tidsperiod också aktieägare i bolaget, men är det inte längre. En del av bolagets produktion består av ett hållfasthetssorterat virke, TR 26, som är avsett för bl.a. takstolar. Under år 1998 ansökte och erhöll bolaget licens av det brittiska organet British Standard Institution (BSI) att använda en brittisk kontrollstämpel avseende hållfasthetssorterat virke. Hösten 2001 ingick bolaget avtal med Statens provningsanstalt (SP) om att SP skulle stå för den fortlöpande kontrollen av att bolaget iakttog villkoren för certifieringen. I maj 2001 övertogs certifieringen av SP, varefter det alltså var SP som beviljade bolaget märkningsrätt för hållfasthetssorterat virke.

Den 26 september 2001 fann SP, vid en oanmäld kontroll, att bolaget åsidosatt reglerna för certifieringen. Det framgick att virke kontrollstämplats i strid med reglerna då det inte hållfasthetssorterats maskinellt i bolagets anläggning för detta ändamål. SP drog då, med omedelbar verkan, in bolagets märkningsrätt.

H K sade upp sig från sin anställning i bolaget den 29 september 2001. Den 3–4 oktober deltog han med anledning av det inträffade, med styrelseledamoten I L, i en resa till England för ett möte med Crown Timber. Från och med den 8 oktober 2001 var han sjukskriven. Han avskedades den 22 oktober 2001. Vid den ordinarie bolagsstämman i maj 2002 beviljades han inte ansvarsfrihet. Med verkan från och med den 1 oktober 2001 tillträdde L O som VD i avvaktan på rekrytering av en ny VD. Från och med mitten av februari 2002 till den 22 april 2002 var L A VD. Den sistnämnda dagen tillträdde P S som VD för bolaget.

I och med att det uppdagades att virke felaktigt kontrollsstämplats återtog bolaget ca 2 000 m³ virke från England som därefter omsorterades, kontrollerades och såldes på nytt. Virke som ännu inte levererats omsorterades och kontrollerades också.

Av den utredning som SP gjorde framgår att den felaktiga hanteringen startat ca två år tidigare, hösten 1999, och omfattat sammanlagt ca 60 000 m³ virke. Bolaget återfick märkningsrätten i april 2002.

Tvisten

Bolaget har sammanfattningsvis gjort gällande följande. H K har genom att åsidosätta reglerna för märkningsrätten av oaktsamhet orsakat bolaget skada. Han har i egenskap av VD varit ansvarig för att reglerna iakttogs och bär ansvaret för att märkningsrätten drogs in. Den förlorade märkningsrätten orsakade bolaget ekonomisk skada för vilken han är ersättningsskyldig enligt 15 kap. 1 § aktiebolagslagen. Han har genom att inte lämna information till sin efterträdare som VD, L O, underlåtit att medverka till att skadan begränsades. Skadan uppgår till sammanlagt 8 394 883 kr och avser tappade täckningsbidrag och extraordinära kostnader som bolaget drabbades av under tiden oktober 2001– april 2003. Täckningsbidragsbortfallet består av dels förlorade försäljningsvolymer, dels prisskillnaden mellan virkessorterna CLS och TR 26. De extraordinära kostnaderna består av kostnader för återtagande, kontroll och omsortering av till England levererat virke, kontroll och omsortering av ej levererat virke samt diverse utrednings- och konsultkostnader med anledning av den indragna märkningsrätten. Det yrkade beloppet avser den nettoförlust som bolaget drabbats av efter avdrag för försäljning av det återtagna virket och den vinst i form av inbesparade kostnader som bolaget haft med anledning av att reglerna för märkningsrätten inte iakttogs under åren 1999–2001.

H K har, som redan redovisats, i Arbetsdomstolen godtagit tingsrättens bedömning att han känt till och medverkat till att reglerna för märkningsrätten inte iakttogs, vilket ledde till att bolaget förlorade märkningsrätten, men vidhållit att han inte är skyldig att utge något skadestånd. Han har sammanfattningsvis anfört följande. Bolaget har sammantaget inte drabbats av någon ekonomisk skada och det föreligger inte orsakssamband mellan förlusten av märkningsrätten och den påstådda skadan. Han har inte brustit i någon informationsskyldighet till den nye VD:n, L O. Han är i vart fall inte skadeståndsskyldig eftersom bolaget, genom styrelseledamoten M G, haft kännedom om den felaktiga hanteringen allt sedan år 1999 utan att agera. I vart fall bör ett eventuellt skadestånd jämkas på den grunden, enligt 15 kap. 4 § aktiebolagslagen.

Tvisten i Arbetsdomstolen rör således huvudsakligen
- om bolaget sammantaget åsamkats någon ekonomisk skada och i så fall omfattningen av skadan,
- om den påstådda ekonomiska skadan har haft samband med förlusten av märkningsrätten, och
- om bolaget får anses ha haft kännedom om den felaktiga hanteringen utan att agera och om H K därmed inte är skadeståndsskyldig eller om skäl för jämkning föreligger på den grunden.

Arbetsdomstolen behandlar först frågorna om vilken skada bolaget drabbats av och om det förelegat orsakssamband mellan skadan och den förlorade märkningsrätten.

Tappade täckningsbidrag

Förlorad försäljningsvolym åren 2001 och 2002

Bolaget har sammanfattningsvis anfört följande. På grund av förlusten av märkningsrätten drabbades bolaget av lägre försäljningsvolymer än vad som annars skulle ha varit fallet. Bortfallet uppgick under kvartal 4 år 2001 till
9 170 m³ virke, inkluderat det från England återtagna virket om ca 2 000 m³, (á 1 475 kr per m³ = 13 526 000 kr) samt under kvartal 1 år 2002 till 4 100 m³ och under kvartal 3 år 2002 till 3 420 m³ (á 1 550 kr per m³ = 11 656 000 kr). Från ovan angivna belopp ska avdrag för varukostnader (69,5 procent) göras med 9 400 000 kr för år 2001 och med 8 101 000 kr för år 2002.

Bolagets ovan åberopade siffror (se även tingsrättens domsbilaga 3) innebär att förlusten av täckningsbidrag i denna del, enligt bolaget, uppgick till 4 126 000 kr år 2001 och till 3 555 000 kr år 2002.

H K har invänt sammanfattningsvis följande. Bolaget har under inga omständigheter drabbats av förlorade försäljningsvolymer i den storleksordning som bolaget hävdat. Bolaget har i vart fall varit medvållande dels genom att bolaget inte snarast rättat sig efter SP:s krav för återfående av märkningsrätten, dels genom att bolaget införde försäljningsstopp i december 2001, dels genom att bolaget varit försumlig avseende driften, dels genom täta VD-byten. Bolaget borde ha kunnat återfå märkningsrätten redan den 15 november 2001. Därutöver har den maktkamp som förelåg mellan aktieägarna påverkat driften negativt och hade bl.a. till konsekvens att Crown Timber inte återupptog sina köp av TR 26. Det bortfall som bolaget möjligen drabbats av har således inte haft samband med den förlorade märkningsrätten. Bolaget borde också ha kunnat begränsa skadan genom att sälja till andra än Crown Timber. Som tingsrätten anfört måste det dessutom ha uppstått extra kostnader för att producera enligt märkningsrättens regler, vilket borde ha påverkat resultatet. Under inga omständigheter kan en förlorad försäljningsvolym, som har samband med förlusten av märkningsrätten, ha uppgått till mer än 2 000–5 000 m³ för kvartal 4 år 2001 och 1 000–2 000 m³ för kvartal 1 år 2002. Eftersom bolaget fick tillbaka märkningsrätten den 9 april 2002 kan eventuellt förlorade försäljningsvolymer för perioden oktober–december 2002 över huvud taget inte anses ha berott på den förlorade märkningsrätten.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Till skillnad mot tingsrätten föreligger, enligt Arbetsdomstolens mening, inte förutsättningar för att vid bedömningen av frågan om bolaget förlorat täckningsbidrag på sätt det gjort gällande tillämpa regleringen i 35 kap. 5 § rättegångsbalken, om möjligheten för rätten att uppskatta en skadas storlek till ett skäligt belopp. I målet finns ett omfångsrikt utredningsmaterial som kan ligga till grund för bedömningen.

Arbetsdomstolen behandlar först kvartal 4 år 2001 och kvartal 1 år 2002.

Bolagets skadeståndsberäkning är baserad på revisor J Ls bedömning av hur stor bolagets försäljning skulle ha varit om märkningsrätten inte hade dragits in. J L har uppgett att han vid beräkningen avseende kvartal 4 år 2001 och kvartal 1 år 2002 dels gjort en jämförelse med försäljningsvolymerna motsvarande kvartal åren före och efter de ifrågavarande kvartalen, dels utgått från de kontrakt som förelåg mellan bolaget och Crown Timber om leverans av virke. J L har därutöver uppgivit att han avseende täckningsbidragsförlusten i sin helhet även utgått från att bolagets vinst de aktuella åren borde ha blivit av samma storlek som tidigare. Revisor G R har i sin utredning ifrågasatt J Ls beräkningar på ett flertal punkter.

I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att det måste ha uppstått svårigheter med inköp och försäljning av virke efter det att märkningsrätten drogs in, med minskade försäljningsvolymer som följd. Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är dock att utredningen inte ger stöd för att bolaget förlorat försäljningsvolymer, under perioden oktober 2001–mars 2002, i den omfattning som bolaget påstått. Vid en jämförelse mellan den av J L bedömda möjliga försäljningsvolymen under den aktuella perioden och den verkliga försäljningen under samma period samt de verkliga försäljningsutfallen under åren 2000 och 2003 framstår J Ls beräkningar, enligt Arbetsdomstolens bedömning, såsom G R påpekat, inte som rimliga. Arbetsdomstolen delar även G Rs uppfattning att den jämförelse som gjorts kvartalsvis avser alltför korta tidsperioder. Inte heller bolagets kontrakt med Crown Timber anger vilken volym som skulle ha sålts.

När det gäller frågan om medvållande från bolagets sida finner Arbetsdomstolen, i likhet med tingsrätten, att H K inte visat fog för sina invändningar. Det får, bl.a. av förhören med L G och L O, anses visat att bolaget inte införde något försäljningsstopp och att bolaget gjorde vad det kunde för att så snabbt som möjligt få tillbaka märkningsrätten. Ett visst försäljningsbortfall kan dock inledningsvis ha orsakats av andra faktorer än förlusten av märkningsrätten, t.ex. det faktum att H K lämnade sin anställning hos bolaget.

Vid angivna förhållanden finner Arbetsdomstolen att beräkningen bör utgå från den försäljningsvolym som H K som mest godtagit att bolaget tappat, dvs. 5 000 m³ avseende kvartal 4 år 2001 och 2 000 m³ avseende kvartal 1 år 2002.

När det gäller bolagets påstådda försäljningsbortfall om ca 3 400 m³ virke under kvartal 3 år 2002 gör domstolen följande bedömning. Det är ostridigt att bolaget fick tillbaka märkningsrätten den 9 april 2002. Enligt bolagets utredning har bolaget inte drabbats av något försäljningsbortfall alls under det andra kvartalet år 2002. I förhöret med J L har framkommit att beräkningen av försäljningsbortfallet för tiden juli–september 2002 grundar sig på att bolaget fick lägga ner tid på omsortering och kontroll av återtaget virke från England och att det ordinarie arbetet av denna anledning stördes, vilket ledde till att bolaget inte kunde producera tillräckligt mycket virke för försäljning. Av förhöret med P S har det dock framkommit att ordinarie produktion, under den aktuella perioden, förlades till kvällar och helger eftersom SP begärde att omsorteringen skulle ske på dagtid så att SP då kunde kontrollera att omsorteringen blev riktigt gjord. Denna uppgift framgår även av J Ls utredning bilagd stämningsansökan. Mot denna bakgrund finner Arbetsdomstolen inte visat att bolaget drabbats av det påstådda försäljningsbortfallet för kvartal 3 år 2002.

H K har inte invänt mot bolagets beräkningssätt i övrigt. Med denna utgångspunkt finner Arbetsdomstolen sammanfattningsvis att bolagets tappade täckningsbidrag avseende förlorade försäljningsvolymer, efter avdrag för varukostnader hänförliga till dessa volymer, har uppgått till
- 2 249 37  kr under kvartal 4 år 2001 (5 000 m³ x 1 475 kr = 7 375 000 kr minus 69,5 procent av 7 375 000 kr) och
- 945 500 kr under kvartal 1 år 2002 (2 000 m³ x 1 550 kr = 3 100 000 kr minus 69,5 procent av 3 100 000 kr),
dvs. avrundat till sammanlagt 3 195 000 kr.

Prisskillnad mellan TR 26 och CLS

Bolaget har gjort gällande följande. Indragningen av märkningsrätten ledde även till att bolaget under tiden oktober 2001–april 2003 inte kunde tillverka och leverera TR 26 utan i stället var hänvisat till att sälja den sämre kvaliteten CLS, som gav ett lägre försäljningspris och sämre optimeringsgrad ur en stock. Detta ledde i sin tur till ett lägre utbyte. Enligt J Ls utredning har prisskillnaden mellan TR 26 och CLS medfört att bolaget gått miste om en omsättning med 871 281 kr för år 2001, 3 267 000 kr för år 2002 och slutligen 929 280 kr för år 2003.

H K har i denna del sammanfattningsvis invänt följande. Bolaget kan här inte ha drabbats av någon ekonomisk skada eftersom CLS ger ett större ekonomiskt utbyte än TR 26. Utfallet kan bli olika beroende på hur postningen sker för TR 26 och CLS. Andelen TR 26 har normalt inte varit 50 procent utan snarare 36 procent. Om det varit fråga om en prisskillnad till fördel för TR 26 saknas det orsakssamband mellan en förlorad omsättning på grund av prisskillnad och den förlorade märkningsrätten då det varit bolagets eget agerande som orsakat ett sådant omsättningsbortfall. Bolaget hade t.ex. kunnat återfå märkningsrätten tidigare. När det gäller bolagets faktiska försäljning under år 2002 har denna i vart fall inte uppgått till mer än ca 33 000 m³, i enlighet med av bolaget ingivet underlag.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

När det gäller bolagets beräkning av det ekonomiska utbytet av TR 26 respektive CLS delar Arbetsdomstolen tingsrättens bedömning att J Ls utredning i denna del är mer trovärdig än H Ks, dvs. att TR 26 var den produkt som gav bäst ekonomiskt utbyte och att bolaget drabbades av en förlust då bolaget var hänvisat till att leverera CLS i stället för TR 26 under en period. Inte heller här finner Arbetsdomstolen att H Ks invändningar om medvållande och bristande orsakssamband har fog, såvitt avser kvartal 4 år 2001 och hela år 2002. När det gäller januari–april 2003 har bolaget uppgivit att det drabbats av förlust även då eftersom leveranserna av TR 26 inte återgick till normala nivåer förrän Crown Timber i april 2003 åter köpte detta virke i normal omfattning. Den sistnämnda uppgiften har i och för sig inte ifrågasatts av H K men som denne invänt hade bolaget återfått märkningsrätten redan i april 2002. Enligt Arbetsdomstolens mening borde det ha varit möjligt för bolaget att under resterade del av år 2002 hitta avsättning för TR 26-virke. Utredningen i målet ger inte stöd för att det varit förlusten av märkningsrätten som orsakat försäljningsbortfallet av TR 26 under det första tertialet år 2003 varför volymerna avseende denna tid, enligt domstolens mening, inte bör ingå i beräkningsunderlaget.

Avseende perioden oktober–december 2001 har bolaget uppgett att beräkningen har baserats på en möjlig total leverans om 13 900 m³. Av underlaget framgår emellertid att bolaget i verkligheten levererade 9 902 m³ (se tingsrättens domsbilaga 1). Bolaget har i denna del till skillnad mot resterade perioder, gjort gällande att förlusten ska beräknas med stöd av ett antagande av vad bolaget skulle ha kunnat sälja under denna period och anfört att de kontrakt som förelåg skulle ha givit denna försäljningsvolym. Arbetsdomstolen finner inte genom utredningen i målet visat att bolaget borde ha kunnat sälja den volym som bolaget gjort gällande varför beräkningen avseende prisskillnaden bör baseras på den volym som bolaget faktiskt levererade, dvs. 9 900 m³.

När det gäller år 2002 har bolaget i sina beräkningar utgått från att bolaget levererat 44 396 m³ CLS. J L har uppgett att den siffran är tillförlitlig och hämtad ur bolagets räkenskaper och att bolaget när det, efter invändningar från H K, försökt återskapa materialet inte lyckats rekonstruera siffermaterialet fullt ut. Arbetsdomstolen finner trots vad J L uppgett att bolaget inte lyckats visa att den levererade volymen CLS uppgått till mer än vad som framgår av det skriftliga underlag som bolaget presenterat i målet, dvs. ca 37 000 m³.

H K har slutligen invänt mot den av bolaget angivna fördelningen av försäljningen mellan TR 26 och CLS, varvid denne vitsordat att andelen TR 26 normalt utgjort 36 procent av den totala volymen TR 26 och CLS. Bolaget har, enligt Arbetsdomstolens mening, inte presenterat någon utredning som entydigt ger stöd för den av bolaget angivna procentsatsen varför den av H K vitsordade procentsatsen om 36 procent i stället bör läggas till grund för beräkningen.

Mot denna bakgrund och med användande av bolagets beräkningssätt i övrigt bör beloppen avseende prisskillnad enligt Arbetsdomstolens mening uppgå till
- 439 245 kr för kvartal 4 år 2001 (9 900 m³ x 36 procent = 3 564 m³ minus 159 m³ levererad TR 26 och utskott = 3 405 m³ x 129 kr = 439 245 kr),
- 1 606 656 kr för år 2002 (37 000 m³ x 36 procent = 13 320 m³ minus
768 m³ levererad TR 26 och utskott = 12 552 m³ x 128kr = 1 606 656 kr),
dvs. avrundat sammanlagt 2 046 000 kr.

Sammanfattning

Arbetsdomstolen har sammanfattningsvis funnit att bolaget får anses ha visat att bolaget, på grund av den förlorade märkningsrätten, drabbats av täckningsbidragsbortfall om sammanlagt 5 241 000 kr (3 195 000 kr + 2 046 000 kr).

Extraordinära kostnader

Direkta externa och interna kostnader

Bolaget har krävt ersättning för vad som benämnts direkta interna och externa kostnader om sammanlagt 2 669 000 kr (se tingsrättens domsbilaga 5). Kostnaderna avser, enligt bolaget, utlägg och kostnader som bolaget menar att det drabbades av då det tvingades att återta levererat virke från England. Kostnaderna har, enligt bolaget, bestått av dels 2 211 000 kr avseende direkta utlägg som har samband med att virket återtogs till Sverige, dels 183 000 kr avseende bolagets extra arbets- och driftskostnader i justerverket för kontroll och omsortering av det återtagna virket (10 dagar). Till de interna kostnaderna har bolaget även hänfört de extra arbets- och driftskostnader om 275 000 kr som bolaget menar att det åsamkats med anledning av den kontroll och omsortering av ännu ej levererat virke som genomfördes i närvaro av SP (15 dagar).

H K har vitsordat beloppen i sig avseende utläggen om ca 2,2 miljoner kr men invänt att kostnaderna avseende det till England levererade virket borde ha kunnat begränsas till 1 miljon kr eller mindre om virket i stället hanterats och sålts i England. När det gäller beräkningen av de interna kostnaderna har H K framställt invändningar mot timkostnadsbeloppen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att det genom förhöret med B S får anses styrkt att SP krävde att det till England levererade virket skulle återtas från kund. H K har, som redan angivits, invänt mot att virket återtogs till Sverige och anfört att skadan kunde ha begränsats genom åtgärder på plats i England. Enligt Arbetsdomstolens mening går det att ifrågasätta det affärsmässiga i åtgärden att just transportera tillbaka virket, vilket också bekräftats av T S. Det är rimligt att anta att det som var viktigt för SP inte var att virket återtransporterades till bolaget utan att det inte omsattes på den engelska marknaden som kontrollerat virke. Det är dock inte klarlagt om det i stället hade varit möjligt att hantera virket på lämpligt sätt i England. Det har även legat i bolagets intresse att så fort som möjligt vinna tillbaka SP:s förtroende och därmed agera så snabbt som möjligt. Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är därmed att bolagets agerande får godtas och att bolaget således drabbats av en ersättningsgill skada om 2 211 000 kr.

Även Arbetsdomstolen godtar bolagets beräkning av de direkta externa och interna kostnaderna i övrigt om sammanlagt 458 000 kr.

Indirekta externa kostnader

Bolaget har gjort gällande att det, med anledning av den indragna märkningsrätten, även har drabbats av s.k. indirekta externa kostnader i form av utlägg för utrednings- och konsultkostnader om 559 000 kr (se tingsrättens domsbilaga 5).

H K har vitsordat fakturabeloppen i sig men invänt att utläggen inte avser utgifter som haft samband med den indragna märkningsrätten.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Det är ostridigt att bolaget förlorade märkningsrätten i september 2001. Det är också utrett att H K på egen begäran lämnade sin anställning den 29 september 2001. Vidare har det av utredningen framkommit att H K haft en stark ställning i bolaget. S H har t.ex. uppgett att tillståndet ute på sågverket blev kaotiskt efter att H K lämnade sin anställning, mycket beroende på att H K var den ende som "satt inne" med viktiga kunskaper om driften. Även P S har uppgett att bolaget blev "lamslaget" när H K slutade. Det går mot denna bakgrund, enligt Arbetsdomstolens mening, inte att utesluta att vissa kostnader som uppstod hos bolaget efter att bolaget förlorade märkningsrätten kan ha orsakats av andra faktorer än den förlorade märkningsrätten, t.ex. det faktum att H K lämnade sin anställning hos bolaget. Fråga är således om det är visat i målet att de nu aktuella utläggen haft ett adekvat samband med förlusten av märkningsrätten.

När det gäller utläggen avseende Profiba AB framgår av fakturorna att dessa avsett "konsultarvode" för I L under perioden oktober 2001–januari 2002. Bolaget har uppgett att I L utfört arbete utöver sitt styrelseuppdrag med anledning av den förlorade märkningsrätten. I L har i sitt förhör uppgett att när H K meddelade att han ville sluta sitt arbete hos bolaget så utsågs han och L O "för att hantera den uppkomna situationen". Bolaget har, trots att det rimligen borde varit möjligt, inte närmare preciserat vilka uppgifter I L utfört. Kostnaden för I Ls resa till England och arbetet i samband därmed, som får anses föranledd av den indragna märkningsrätten, har inte preciserats. Kostnaderna i övrigt framstår snarare ha samband med det faktum att bolaget stod utan sin VD sedan många år. Under sådana förhållanden finner Arbetsdomstolen att bolaget inte har visat att konsultkostnaderna i sin helhet har haft samband med den indragna märkningsrätten.

Av åberopade fakturor från Eden Konsult framgår att bolaget fakturerats för bl.a. protokollsskrivning vid styrelsemöte, försäkringsutredning och bokslut. Bolaget har gjort gällande att dessa kostnader har föranletts av att bolaget inte hade någon ekonomichef och att konsulten bl.a. har upprättat bokslutsrapporter och deltagit i bankmöten. Som tingsrätten påpekat avser vissa kostnader ersättning för tjänster som enligt fakturorna utförts i tiden innan märkningsrätten drogs in. När det gäller kostnaden för arbete utfört av Deloitte & Touche framgår av fakturorna, med fakturadatum från november 2001 till juli 2002 samt februari 2003, att de debiterade beloppen avser deltagande i styrelsemöten och bolagsstämma, konsultationer i samband med upprättande av bolagshandlingar, verksamhetskonsultation, konsultation rörande försäkringsfrågor och anställning av ekonomichef m.m. Uppdraget har enligt bolaget bl.a. innefattat konsultation om bolagets ekonomiska ställning, t.ex. med anledning av att bankkrediten drogs in. Därutöver har bolaget yrkat ersättning med 25 000 kr avseende ersättning till Deloitte & Touche utan att någon faktura är åberopad. Texterna i fakturorna om vad uppdragen avsett är allmänt hållna. Någon bevisning utöver fakturorna har inte åberopats. Mot den angivna bakgrunden finner Arbetsdomstolen, i likhet med tingsrätten, att bolaget inte har visat att kostnaderna i sin helhet har berott på förlusten av märkningsrätten.

När det slutligen gäller kostnaderna för advokatfirman Glimstedt framgår det av fakturorna med specifikationer att kostnaderna avser arvode till advokaten P S för arbete denne utfört under perioden oktober 2001–januari 2003. Enligt bolaget har arbetet avsett kostnader i tre ärenden: stressgrading (50 000 kr), anställningstvist (2 000 kr) och skadereglering (18 000 kr). Såvitt avser de två först nämnda kostnaderna gör Arbetsdomstolen samma bedömning som i det föregående. Arbetsdomstolen finner alltså inte orsakssambandet styrkt i dessa delar.

Enligt Arbetsdomstolens mening föreligger det, till skillnad mot vad tingsrätten anfört, inte förutsättningar för att tillämpa 35 kap. 5 § rättegångsbalken och därigenom uppskatta storleken på de utgifter som kan ha haft samband med förlusten av märkningsrätten. Som Arbetsdomstolen redan påpekat hade det varit möjligt att precisera vilka utförda uppgifter som utläggen avser och att åberopa ytterligare bevisning i dessa delar. Arbetsdomstolens slutsats är därmed att talan i dessa delar inte kan vinna framgång. När det gäller kostnaderna för ombudsarvode för arbete avseende skadereglering om 18 000 kr finner Arbetsdomstolen däremot visat att dessa får anses ha haft samband med förlusten av märkningsrätten och att de därmed är ersättningsgilla.

Arbetsdomstolen har alltså funnit visat att bolaget åsamkats en skada om 18 000 kr avseende indirekta externa kostnader.

Avräkningsposter

Vinst och inbesparade kostnader

Bolaget har i denna del avräknat ett belopp om sammanlagt 5 783 597 kr. Beloppet avser dels "vinst på fusket från 1999 till 2001" med 2 493 676 kr, dels "inbesparade kostnader" avseende 1,75 år (år 2000 och tre kvartal år 2001) om 3 289 921 kr. H K har hävdat att bolagets
vinst rätteligen uppgått till 5 837 497 kr.

Arbetsdomstolen finner, i likhet med tingsrätten, inte anledning att ifrågasätta bolagets utredning i denna del. Även Arbetsdomstolens slutsats är därmed att bolagets avräkningsbelopp i denna del får godtas. Beloppet avrundas till 5 784 000 kr.

Merintäkter

H K har gjort gällande följande. Bolaget har gjort ytterligare vinst med anledning av den felaktiga hanteringen, som uppgått till 4 209 144 kr. Av J Ls beräkningar kan man dra slutsatsen att 16,3 procent av den totala volymen virke som blivit felaktigt sorterat eller inte sorterat alls, dvs. 59 227 m³, varit av en sämre kvalitet. Detta virke av sämre kvalitet har emellertid försålts till fullt pris som TR 26, C 16 eller
C 24. Merintäkter har alltså uppstått genom att bolaget har fått full betalning för hela volymen trots att 16,3 procent av virket inte utgjorde TR 26 eller CLS utan var av en sämre kvalitet.

Bolaget har bestritt att avräkning för merintäkter ska göras men har inte närmare utvecklat grunden härför.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

H K har i sin beräkning utgått från J Ls utredning om bolagets intäkter vid försäljningen av det återtagna virket. I denna anges att av det säljbara och sålda virket, totalt 1 760 m³, har 16,3 procent bestått av "virke av VI sort" och av "maskinurlägg". Utredningen ger enligt Arbetsdomstolens mening inte stöd för att, såsom H K påstått, 16,3 procent av det tidigare försålda virket om ca 60 000 m³ felaktigt sålts som TR 26, C 16 och C 24 med full betalning. Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att det föreligger betydande oklarheter kring H Ks påstående om merintäkter. H Ks invändning i denna del kan därmed lämnas utan avseende.

Försäljning av återtaget virke

H K har hävdat att bolaget brustit i sin vårdplikt av virket i och med att del av det återtagna virket, ca 200 m³, var så skadat att det inte kunde återförsäljas. I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att det inte är visat att bolaget varit försumlig i sin hantering av virket och finner därmed att beräkningen ska utgå från det virke som faktiskt försålts.

Så som bolaget fört sin talan är det i målet ostridigt att avseende de 920 m³ som försålts år 2002 ska avräkning ske med försäljningssumman 1 501 440 kr. Såvitt avser försäljningen av resterande 840 m³ för 1 344 000 kr år 2003 har bolaget avräknat endast 296 520 kr. Bolaget har anfört att bolaget i sina räkenskaper redan år 2002 bokfört ett värde om 1 047 480 kr och att vad som därmed ska avräknas är försäljningspriset minus det lagervärdet. H K har invänt att hela försäljningssumman om 1 344 000 kr ska avräknas.

J L har vid huvudförhandlingen i Arbetsdomstolen uppgett följande. Han har felaktigt avräknat försäljningssumman om ca 1,5 miljoner kr. Båda försäljningsintäkterna borde rätteligen ha hanterats inom ramen för beräkningen av de uteblivna täckningsbidragen, som avseende 2001 års förlorade volym omfattar även det återtagna virket om 2 000 m³. En sådan hantering leder till att täckningsbidragsbortfallet det året blir sammanlagt
1 041 000 kr lägre än bolaget tidigare angett och att några avdrag för försäljningsintäkter inte ska göras. Ett sammanlagt högre belopp har alltså redan avräknats enligt bolagets talan. Bolaget har uppgett att den nya uträkningen visar att något ytterligare belopp utöver de belopp som bolaget redan avräknat (1 501 440 kr + 296 520 kr) inte ska avräknas.

De olika åberopade beräkningsmetoderna visar, enligt Arbetsdomstolens mening, vilka svårigheter som föreligger att beräkningsmässigt hantera det virke om ca 2 000 m³ som först sålts, och därvid rimligen bokförts som en försäljningsintäkt för vilken det också funnits en bokförd varukostnad, och sedan återtagits, varvid kunden krediterats, och därefter omsorterats samt kontrollerats, varefter 1 760 m³ sålts på nytt och då rimligen bokförts som en försäljningsintäkt. Det bör kunna ifrågasättas om detta virke över huvud taget ska hanteras som en förlorad försäljningsvolym då virket faktiskt sålts och därmed rimligen påverkat resultatet. Ett sätt att se på den ekonomiska effekten, utöver kostnaderna för återtagandet och omsorteringen, skulle kunna vara att jämföra vad virket sålts för första gången och vad återförsäljningen sammanlagt inbringat.

Med hänsyn till de oklarheter som här föreligger finner Arbetsdomstolen inte visat att avräkning ska ske med större belopp än bolaget verkställt i sin beräkning. Det sammanlagda beloppet avrundas till 1 798 000 kr.

H Ks skadeståndsansvar

H K har gjort gällande följande. Styrelseledamoten M G kände till att reglerna för märkningsrätten åsidosattes. I analogi med vad som anges i 9 § delgivningslagen har bolaget haft kännedom om överträdelserna av reglerna allt sedan M G haft kännedom om detta. Bolaget måste därför anses ha accepterat att reglerna överträtts. Därmed är det inte möjligt för bolaget att lägga förlusten av märkningsrätten till grund för en skadeståndstalan gentemot honom. I vart fall ska bolagets bristande agerande utgöra grund för jämkning av skadeståndet till noll kronor.

Bolaget har gjort följande invändningar. M G kände inte till att reglerna för märkningsrätten åsidosattes. I vart fall har M Gs kännedom varit mycket begränsad. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att M G haft kännedom om den felaktiga hanteringen hindrar denna omständighet inte bolaget från att kräva skadestånd från H K.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Enligt 8 kap. 29 § aktiebolagslagen företräder styrelsen bolaget och tecknar dess firma. Styrelsen får, enligt 31 § samma kapitel, bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma. När det gäller behörigheten att på en juridisk persons vägnar ta emot stämning eller handling i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet anges i 9 § delgivningslagen att om flera är gemensamt behöriga att företräda t.ex. ett aktiebolag, får handlingen överbringas till någon av dem. I doktrinen har uttalats att reglerna om styrelseledamots behörighet att ta emot t.ex. en stämning även ska tillämpas analogivis beträffande mottagande av privata meddelanden, såsom t.ex. uppsägningar och avbrytande av preskription (se Skog, Rodhes Aktiebolagsrätt, 2006, s. 193). Det de ovan angivna lagrummen reglerar är vem eller vilka som är behöriga att agera för ett aktiebolags räkning i förhållande till utomstående. I 15 kap. 1 § anges att en stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, ska ersätta skadan. Skadeståndsansvaret enligt den regleringen avser alltså det bolagsinterna ansvaret, de angivna personernas skadeståndsansvar i förhållandet till bolaget som sådant. Om flera ska ersätta samma skada svarar de solidariskt för skadan enligt 15 kap. 6 § aktiebolagslagen. Om hela styrelsen vidtar en åtgärd till skada för bolaget kan alltså alla ledamöterna finnas vara solidariskt skadeståndsansvariga för åtgärden gentemot bolaget. Även om M G varit medveten om den felaktiga hanteringen och dess omfattning utan att agera innebär det således inte att bolaget skulle vara förhindrat att rikta skadeståndskrav mot H K.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att bolaget inte förlorat sin rätt att rikta skadeståndsanspråk mot H K. Enligt Arbetsdomstolens mening föreligger heller inte skäl att jämka något skadeståndsbelopp.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstaganden ovan innebär att Arbetsdomstolen funnit styrkt att H K vållat bolaget en ekonomisk skada om sammanlagt 346 000 kr. Beloppet har beräknats enligt följande; förlorade täckningsbidrag med 5 241 000 kr, extraordinära kostnader om dels
2 669 000 kr, dels 18 000 kr och därefter avdrag dels med 5 784 000 kr för inbesparade kostnader åren 1999–2001, dels med 1 798 000 kr för försäljningsintäkter. Tingsrättens domslut ska ändras i enlighet härmed.

Då H K i Arbetsdomstolen godtagit tingsrättens bedömning att han varit ansvarig för att märkningsrätten drogs in har rättegången i Arbetsdomstolen huvudsakligen rört tvistefrågorna om bolaget drabbats av någon skada hänförlig till förlusten av märkningsrätten och i så fall skadans storlek. I denna del har bolaget i huvudsak förlorat sin talan och får därmed anses som tappande part och ersättningsskyldig för H Ks rättegångskostnader här. H K har yrkat ersättning med sammanlagt 595 318 kr inklusive moms, varav 421 250 kr för ombudsarvode, 112 188 kr för förberedelse och inställelse av G R, 23 490 kr för förberedelse och inställelse av T S och med 38 390 kr för utlägg. Bolaget har överlämnat till domstolens prövning att bedöma skäligheten av de yrkade beloppen.

Målet har omfattat ett omfångsrikt material och dessutom orsakat parterna vissa ökade kostnader med anledning av att målet sattes ut till huvudförhandling i hovrätten. H Ks yrkade belopp avseende ombudsarvode framstår, trots detta, som allt för högt. Arbetsdomstolen noterar att motpartens yrkade ombudskostnader för överrättsprocessen har varit betydligt lägre. Domstolen finner att 275 000 kr är ett skäligt belopp för ombudsarvode. Övriga yrkade kostnader finner domstolen skäliga.

När det gäller rättegångskostnaderna vid tingsrätten finner Arbetsdomstolen inte skäl till ändring. Arbetsdomstolen instämmer i tingsrättens bedömning att hälften av kostnaderna där belöpt på frågan om H Ks ansvar för att reglerna inte iakttogs och med den utgång målet slutligen fått bör rättegångskostnaderna vid tingsrätten därmed kvittas.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens domslut, punkt 1, förpliktar Arbetsdomstolen H K att till Gransjöverken Aktiebolag betala trehundrafyrtiosextusen (346 000) kr, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 16 maj 2003 till dess betalning sker.

2. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut, punkt 2.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Gransjöverken Aktiebolag att ersätta
H K för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med fyrahundrafyrtioniotusensextioåtta (449 068) kr, varav 275 000 kr för ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: C H, Å R, C M, A W , P S, A T och K E. Enhälligt.

Sekreterare: K W

Postadress Telefon
Box 2018 08-617 66 00 kansliet@arbetsdomstolen.se
103 11  STOCKHOLM Telefax www.arbetsdomstolen.se
Besöksadress 08-617 66 15
Stora Nygatan 2 A och B